Synen träffade mig som ett knytnävsslag mellan ögonen. Minnena blixtrade förbi och jag kände hur jag fick svårt att andas. På en tiondels sekund hade jag förflyttats tio år tillbaka i tiden, och utan att kunna ta blicken från det lilla fotot i dödsannonsen drev tankarna iväg med mig till den ödesdigra lucianatten för så länge sedan.

Min kompis och jag hade lyckats komma med på en föräldrafri fest i en enorm villa som låg ett par kilometer från stan. Det blev en vild tillställning med hejdlösa mängder sprit, mest hembränt tror jag, som några av de äldre killarna hade lyckats komma över billigt.

Efter några rusiga timmar började jag må dåligt, både av drickandet och av allt ansiktslöst hånglande och dansande till den oavbrutna dunkande musiken. Jag hade haft förhoppningar om en av killarna på festen, men han hade strulat med en annan tjej så det blev inget. Jag gick därför från rum till rum och letade efter min kompis för att vi tillsammans skulle ta oss därifrån, men det var omöjligt att identifiera henne i sörjan av svettiga kroppar och berusade blickar.

Ensam och besviken stapplade jag ut i den iskalla natten och jag minns hur mina höga klackar fastnade i den frostiga marken för varje steg jag tog. Några personer tjoade efter mig men det var ingen som på allvar brydde sig om vart jag skulle. Jag följde den svagt upplysta uppfartsvägen bort från villan och alla ljuden. Kylan fick mig att nyktra till en aning och plötsligt slog det mig att jag befann mig väldigt långt hemifrån. Jag frös så jag skakade när jag efter en kort promenad hade nått fram till en större asfalterad väg. Jag insåg att jag inte hade en aning om åt vilket håll jag borde gå.

Jag stod där olycklig och villrådig när jag hörde att det kom en bil på den större vägen. Jag såg min chans att komma därifrån och började vifta med armarna i luften mot bilen som närmade sig. Den bromsade in och stannade några meter framför mig. Med strålkastarljuset rakt i ögonen la jag på mitt partyleende igen och gick fram och öppnade bildörren. Värmen från kupén svepte över mina nakna frusna ben. En ensam man tittade på mig från förarsätet och för ett ögonblick flimrade bilder av överfallna och lemlästade flickkroppar genom min hjärna. Efter några sekunders tvekan lugnade jag mig ändå med att han såg trevlig ut och att han var i mina föräldrars ålder.

Hej, sa jag, är du på väg in till stan? Javisst, svarade han med en påfallande behaglig röst. Vill du ha skjuts? fortsatte han när jag inte sa något. Jättegärna, svarade jag och studsade kvickt ner bredvid honom. Inga kompisar, undrade han? Nej, jag bara stack, sa jag kaxigt, det blev så jäkla stökigt. Glöm inte bältet, sa han samtidigt som han la in en växel med sin grova hand. Jag spände fast mig, lutade huvudet mot nackstödet och stängde ögonen.

Jag vaknade med ett ryck av att bilen stannade. Instrumentpanelen lyste dämpat och det hördes ett svagt brusande från bilens värmesystem. Annars var det helt mörkt och tyst omkring mig och det tog några sekunder innan jag mindes var jag var.

Sovit gott? Jag ryckte till av frågan och mindes plötsligt mannen som nu satt i dunklet bredvid mig. Var är vi? undrade jag yrvaket. Vi är snart framme, svarade han dröjande, jag ska bara fixa en sak först. Vad då? undrade jag och kände en plötslig våg av illamående och rädsla. Kan du inte köra in mig till stan först? Han svarade inte utan tände istället en dämpad takbelysning och betraktade mig med ett leende. Sedan vände han sig mot instrumentpanelen och började zappa mellan radiokanalerna. Vad gillar du för musik? undrade han.

Jag teg och började diskret treva efter dörrhandtaget. Med den andra handen försökte jag skyla mina taniga fjortonårsben som stack ut under den röda minikjolen. Han hittade en kanal som han blev nöjd med och vände sig mot mig igen. Just då fick jag tag i handtaget och jag drog till samtidigt som jag pressade kroppen mot dörren. Bilen var låst. Jag satt fast i bältet.

Vart skulle du ta vägen ensam i vinternatten? sa han vänligt och nickade mot dörren. Jag vill hem, sa jag med darrande röst, kan du inte bara köra mig hem, snälla? Lugn, sa han, du kommer snart hem. Vi ska bara ta en liten paus på resan.