Den amerikanska kvinnan

Vissa saker ska egentligen inte berättas för då kan man väcka dem till liv igen. Så har jag tänkt och så har jag levt under de här tio åren sedan det hände. Men under de senaste månaderna har minnena från de där olycksaliga dagarna börjat komma krypande tillbaka till mig och jag lyckas inte göra mig fri från dem.

Det var en dag i början av hösten, september borde det ha varit eller möjligen början på oktober. Jag minns säkert att det var en söndag, för min sambo och jag var lediga och dagen efter var det vanlig arbetsdag. Vi hade just avslutat en sen frukost och var på väg till sovrummet igen, när telefonen ringde. Jag tog motvilligt luren och till min förvåning var det en gammal barndomskamrat till mig. Ja, till saken hör att jag och min pojkvän bara några månader tidigare hade flyttat ihop i den här gemensamma lägenheten i en stockholmsförort. Och den här väninnan hade jag inte haft kontakt med på ett flertal år.

Efter några stapplande artighetsfraser gick hon ganska direkt in på sitt egentliga ärende. Saken var den att hon under någon veckas tid hade haft en amerikansk kvinna boende hos sig som hon nyligen lärt känna på ett tämligen ovanligt sätt. Kvinnan hade nämligen rymt – ja, det var så hon beskrev det – från någon sorts religiös sekt som höll till i ett ensligt beläget hus nära den bondgård utanför Växjö, där min väninna bodde tillsammans med sin familj. Kvinnan hade tydligen helt sonika knackat på deras dörr, och frågat om hon kunde få bo där eftersom hon inte hade någonstans att ta vägen. De hade sett henne några gånger på promenad kring sjön, och visste att hon hörde till sällskapet i det ensliga huset. Det var en allmän uppfattning i bygden att det pågick konstigheter där, så min väninna ville helt enkelt hjälpa henne och lät henne stanna. Nu var läget i alla fall sådant att den här amerikanska kvinnan skulle resa hem till USA och behövde någonstans att bo en natt eller två, i trakten av Arlanda. Ja, hon var i själva verket redan på väg till Stockholm och skulle troligen vara hos oss redan samma kväll.

Min väninna sa det inte rakt ut, men mellan raderna förstod jag att något hade hänt under den amerikanska kvinnans besök, och det var tydligt att det var en lättnad att bli av med henne. Det fanns naturligtvis ändå ingen möjlighet för mig att säga nej. Så efter att ha förklarat läget för min sambo röjde vi tillsammans undan i det lilla arbetsrummet. Vi bäddade med en madrass på golvet för att hon skulle kunna sova där.

Vid sjutiden på kvällen ringde det på dörren. Genast när jag öppnade dörren och fick syn på henne drabbades jag av en intuitiv skräck. Jag vet inte riktigt vad jag hade förväntat mig, men framför mig stod i alla fall en överväldigande vacker kvinna, med långt svart hår och en klänning i tunt mönstrat tyg som slutade vid hennes anklar. Hon bar sandaler på fötterna, och hade nästan ingen packning alls, bara en enkel svart axelväska. Men det var hennes intensiva ögon som jag fäste mig mest vid. Färgen minns jag särskilt tydligt för den var grönskimrande, som när man ser vattenväxter på stort djup. Det var något djuriskt smidigt över hennes hållning som förstärktes när hon rörde kroppen.

Backande släppte jag in henne i den långsmala hallen, med samma känsla som om jag släppt in en väldresserad panter. Trots att jag litade blint på min pojkvän när det gällde andra kvinnor, så kunde jag inte låta bli att notera att han påverkades starkt av henne. Själv är jag blond och har på det hela taget ett ganska alldagligt utseende, så jag kan ju på ett sätt förstå att han blev fascinerad av henne. Jag blev ju också det. När de hälsade på varandra dröjde hon kvar med sin blick i hans och han stod en stund som paralyserad. Han ryckte till och såg undrande på mig när jag bad honom sätta på lite kaffe, men sedan log han lamt mot mig och lommade ut i köket.