Till slut måste jag i alla fall ha somnat, för jag vaknade plötsligt med ett ryck. Rummet var fortfarande försänkt i mörker och det var helt tyst. Ändå uppfattade jag ett märkligt pulserande brus och jag förstod att det måste vara mina egna hjärtslag. Plötsligt blev jag varse en svag strimma ljus kring vår sovrumsdörr. Ljuset blev ganska snabbt starkare och jag hann tänka att någon hade gått på toaletten. Jag sträckte försiktigt ut armen för att känna om min pojkvän låg bredvid mig. Det slog mig plötsligt att jag inte kunde höra hans andning. Men jag stötte emot hans kropp med fingertopparna. Han var oväntat kall och jag hävde mig upp en aning på armbågen för att komma åt att lägga på honom täcket bättre. Längre än så hann jag inte innan jag upptäckte att dörren långsamt började öppnas, och ärligt talat kan jag inte ta ansvar för att min fortsatta berättelse stämmer överens med verkligheten. Men det här är vad jag minns.

När dörren gled upp lystes ingången till rummet upp av ett svagt, liksom skimrande ljus. Jag tyckte att det böljade som om det kom från en falnande eldstad. Sedan hann tanken ifatt mig och den nakna skräcken tog strypgrepp om min hals. Jag stirrade fullständigt paralyserad mot öppningen och kunde för ett ögonblick inte andas. Det hördes absolut ingenting mer än mina pumpande och brusande hjärtslag. Utan att titta ner på honom lade jag handen på min pojkväns axel och skakade svagt i honom. Han reagerade inte, men herre gud, vad kall han var. Jag gjorde en ansats att viska till honom att vakna, men läpparna var helt ihopklibbade och det hördes bara en svag väsning. Då var det som om detta lilla ljud fortplantade sig och själva luften i rummet fylldes av djupa utdragna andetag.

Jag låg i sänghalvan närmast fönstret och därför skymdes nedre delen av dörröppningen, trots att jag fortfarande var lutad mot armbågen. Det var nog därför som det tog en stund innan jag upptäckte vad som höll på att hända, trots att jag stirrade oupphörligt. Plötsligt började ljuset försvinna underifrån, och först när halva dörren hade mörknat begrep jag att det fanns något där som skymde ljuset. Det var en varelse som långsamt hade rest sig upp och silhuetten var som ett svart oformligt hål mot det svaga, svepande ljuset bakom. Då vek sig armen på mig och jag skrek mot taket av en obeskrivbar fruktan, men det hördes absolut ingenting. Jag kunde känna att mina läppar fortfarande var som klistrade vid varandra. Hjärtat skenade i bröstet och jag var säker på att det skulle sprängas, men det gjorde det inte. Och jag snarare kände än såg hur varelsen hävde sig upp i sängen och jag hann uppfatta att det var som en aura omkring den, innan jag äntligen lyckades stänga mina ögon.

Jag låg så en stund men det enda som hände var att sängen sattes i rörelse och började gunga en aning. Då öppnade jag ögonen igen och nu var det som om ljuset hade flyttat sig in i rummet, ja, in i själva varelsen. Jag såg att det var den amerikanska kvinnan som satt på knä i sängen intill mig. Fast nu var hon liksom självlysande och på något sätt förstod jag att den dova andningen i rummet tillhörde henne, fastän den kom från alla håll samtidigt. Det besynnerliga var att hon inte verkade lägga märke till mig. Alltsammans tedde sig plötsligt som en dröm och jag blev lite lugnare av det. Men så fick jag syn på min pojkvän som låg under henne och jag drabbades av en chockartad sorg när jag förstod att hon måste ha dödat honom. Jag mindes plötsligt också hur kall han varit. Då började sängen gunga igen och jag såg att det var han som rörde sig under henne. Jag tittade på hans ansikte och han hade ögonen öppna. Han tittade intensivt på henne med en tungt beslöjad blick och inför mina ögon förvandlades hans kropp tills en glödande massa. De två såg ut som en böljande skulptur av smält glas och det gick upp för mig att det jag betraktade var ett samlag. Och trots att denna insikt bedövade mig känslomässigt, så kunde jag också känna en växande upphetsning sprida sig genom kroppen, i takt med att deras gungande rytm stegrades.  Då vänder hon sig plötsligt mot mig och jag hinner inte undan hennes blick. Det är som att se in i en levande vulkan och min upphetsning stelnar i djup fasa. Jag ser som i ultrarapid hur hon lyfter sin glödande hand mot mig och i det ögonblicket drabbas jag av dödsångest. Jag ser att hennes hand förvandlas och när den når mig har den mer formen av en enorm klo som stöts in i min kropp som ett spjut. Allt blir till smärta och skräck, som blandas med upphetsning och svartsjuka och på en sekund förvrids mina lemmar i en fullständigt explosionsartad orgasm. Sedan blir allt svart.