Ricardo Canto Leyton

Till Ricardo Canto Leytons bibliotek

När jag var en liten pojke och fortfarande levde i mitt hemland, Chile, vaknade jag mycket orolig ur en mardröm en natt. Jag hade skrikit och grät nu livrädd för att ett monster fanns i mitt rum. Jag låg i sängen med alla kläderna på, förutom skorna, det var svårt att sova med skorna på. Alla i familjen gjorde likadant, det kunde ju vara så att militären dök upp, just i vårt hus, just denna natt. Man visste inte vad som väntade. Ibland sökte de bara igenom huset, ibland tog de någon med sig, ibland tog de hela familjen inklusive småbarnen. Helikoptrarna hördes tydligt utomhus och de kraftiga strålkastarna lyste upp sovrummet till och från. Äldre kompisar hade sagt att människor dödades genom att kastas levande från helikoptrarna under nätterna, men jag trodde inte riktigt på det. Det sade de nog bara för att skrämmas. Min mor kom in rummet och försökte lugna mig. Hon sade: ”Du ska inte vara rädd för monster, Ricardo. Människor är betydligt hemskare än de mest fantasifulla monster, det är de du ska vara rädd för”. Hon pussade mig på pannan och tittade sedan med en orolig blick mot fönsterrutan, som precis lysts upp av strålkastarljuset. ”Rädd för människor?”, tänkte jag förvirrat. Hur skulle en människa kunna vara hemskare än ett monster?

Jag var i vuxen ålder när jag plötsligt mindes detta och insåg vad hon menat.
____________________________

Jag är det irriterande gruskornet i era tårfyllda ögon. Jag är den spetsiga stenen innanför era tätt åtsittande skor. Jag är den djupt sittande stickan i toppen av ert pekfinger. Jag tvingar er att minnas det ni helst vill glömma. Jag kräver att ni erkänner det ni helst låtsas inte har hänt.

Och jag har bara börjat.
_____________________________

Ta gärna en titt på bokens officiella hemsida nedan (opcondor.prophp.org). Där kan ni bland annat läsa om bakgrunden till historien och huvudpersonerna, samt ladda ned ett smakprov i form av första kapitlet i pdf. Välkomna!