Nu var bara sovrummet kvar. Hon var antagligen därinne. Spänt smög jag mig närmare. Jag hörde ljud därifrån och svetten trängde fram i pannan. Mitt hjärta dunkade hårt, så hårt att jag trodde att hon skulle höra det.

Dörren stod på glänt och när jag försiktigt kikade in stod hon där i bara trosor och bh medan hon gnolade på en låt. Jag häpnade över hennes fräckhet. Stå där halvnaken i mitt sovrum! Vad tänkte hon på? Att jag skulle falla för henne och kasta mig i hennes famn? Snabbt drog jag till dörren och blockerade handtaget med en stol. Hon skrek och bankade, men jag brydde mig inte.

Vad skulle jag göra nu? Ringa polisen? Eller skulle jag försöka övermanna och kasta ut henne?

Jag blev allt mer arg över vad hon gjort. Ilskan kokade inom mig. Kanske skulle jag ge den där slynan en läxa som hon aldrig glömde? Det hade hon gjort sig förtjänt av minsann. Lite smisk på hennes rumpa skulle inte skada. Jag uppskattade att jag var nästan dubbelt så stor som henne. Det skulle inte vara några problem att övermanna henne. Jag letade efter ett rep att binda henne med, för det skulle nog behövas, men jag hittade inget. Märkligt vad svårt det var att hitta grejer i lägenheten. Allt som inte var nerpackat låg på fel plats.

Ett band som satt runt gardinen fick duga. En stor brödkniv låg på köksbordet. Jag kände inte igen den, det måste vara hennes. Bra, då var hon säkert inte beväpnad längre. Kniven kunde jag ha att skrämma henne lite med. Hon skulle minsann få för att hon stalkat mig så länge. Nu kände jag att jag äntligen hade övertaget över den där galna kvinnan.

Huvudvärken blev värre och jag kände mig yr av spänningen och intrånget. Utmattad satte jag mig i soffan och funderade på vad jag skulle göra med henne medan hon skrek i sovrummet, men jag lyssnade inte på henne. Jag satt där en bra stund, funderade och masserade mina tinningar när det plötsligt ringde på dörren. Förbryllad reste jag mig och gick och öppnade. Där stod två poliser. Var kom de ifrån? Jag hade väl inte ringt efter dem?  De visade upp sina legitimationer.

”Vi har fått kännedom om att det har skett ett hemfridsbrott här ”.

”Ja, men hur kan ni veta det? Jag har inte ringt er ännu.”

”Kvinnan som bor här ringde.”

Samme polisman halade fram ett par handfängsel som han snabbt knäppte fast runt mina handleder. Den andre klev in i lägenheten, öppnade dörren till sovrummet och den hysteriska kvinnan tumlade gråtande ut.

”Jag vet inte vem det är, han bara stod där helt plötsligt. Jag vet inte hur han har tagit sig in, men han låste in mig i sovrummet. Vilken tur att jag hade mobilen med mig!”

Hon babblade osammanhängande och grät sedan ut i en av polisernas armar.

”Har ni någon förklaring till vad ni gör i hennes lägenhet?” frågade den förste polisen mig.

Jag stod bara och gapade. Vad menade han? Hennes lägenhet, det är ju min?

”Vi får reda ut det här på stationen”, fortsatte han, vilket jag höll med om. Helt sanslöst, sätta handklovar på mig medan kvinnan fick gå fri! Hon klädde på sig och följde med när vi gick ut genom lägenhetsdörren. Jag kastade en blick bakåt och insåg plötsligt att något var fel med lägenheten, något var oerhört fel.

Det stod ett kvinnonamn på skylten…