Rymdpiloten Max | Max logg finner…
S:t Olle

Max logg finner ett slut

Personlig logg, dag 58. Resa Titanoknuten – Dörtyplattan, dag 1.

 

Efter att vi trasslat oss ur den täta trafiken omkring Titano var det mycket enkel flygning idag. Inga meteorfält, inga stormar, någon enstaka miniasteroid att und­vika, absolut ingen trafik.

 

Såvitt jag vet är vi de första att trafikera just den här sträckan, som dessutom inte ens korsas av någon annan trafik, efter vad jag kan bedöma. Titano är en av få asteroider i området som är i stort sett självförsörjande när det gäller mat. Om det kommer att bli någon trafik på den här sträckan så småningom så lär det snarare handla om import till Dörty av enstaka industriprodukter.

 

Jag har mest ägnat förmiddagen åt att försöka lära Solena lite mer om Vingen, instrumenten i kabinen, drivmaskiner, flygkurvor och lite smått och gott som kan vara nyttigt att veta. Om hon tänker spela rollen som andrepilot igen kan det vara bra att hon har lite äkta kunnande.

I gengäld lovade hon att vid lämpligt tillfälle lära ut lite av sitt kunnande i närstridsteknik. ”Med din fallenhet för att gå i famnen på beväpnade bovar kan du ha nytta av lite kunnande på det här området. Det jag egentligen borde lära dig är att undvika bovarna och att vara lugn och foglig om du ändå stöter på dem, men jag hyser inget som helst hopp om att du kan lära dig det. Om du lär dig lite självförsvar kanske vi kan ge ditt enastående sinne för tur lite hjälp att hålla ut ett tag till.”

 

Pratet om självförsvar påminde mig om att jag också måste hålla mina eskort­flygarfärdigheter igång. På eftermiddagen övade jag därför vändning, bak­länges­flygning, snabba kurvväxlingar, kanonskytte och att försöka kombinera allt detta. När vi passerade en liten ensam miniasteroid lät jag Vingen flyga ett varv omkring den och övade prickskytte med kanonerna.

 

Solena bad mig flyga ett varv till och låta henne pröva att använda kanonerna. Det har faktiskt inte slagit mig tidigare att Vingen tillåter att två personer delar på pilot- och skyttrollen.

Solena måste öva ett tag till med kanonerna innan hon är redo att använda dem på riktigt, men hon lär sig fort. Jag är säker på att om vi fortsätter att öva kommer hon snart att vara en bättre skytt än jag någonsin blir. Den dagen kom­mer det att bli ett enastående eskortteam av Solena, Vingen och mig. Så passa er, alla bovar!

 

Efter två varv runt miniasteroiden hade vi blivit ganska förtjusta i den. Enligt registret var den ännu inte namnad, så efter att ha spenderat en liten summa polletter har vi har nu registrerat den som Måltavlan.

 

Sedan var det hög tid att fortsätta resan mot Dörty. För att ta igen förlorad tid håller vi farten uppe i natt. Om vi sover i skift är det ingen fara, rymden här är så tom.

 

Personlig logg, dag 59. Resa Titanoknuten – Dörtyplattan, dag 2.

 

Igår susade vi fram genom rymd så tom att det ibland påminde om resan utanför Megasystemet. Det har varit lite mindre tomt idag. Vi har passerat några mindre meteorfält och -svärmar. Utan att jag behövde minska farten nämnvärt fick Solena chansen att öva lite mera prickskytte med kanonerna.

Vi har haft riktigt kul idag igen. Det var nästan så att vi inte ville att resan skulle ta slut, men så småningom, efter en lång dags flygning, landade vi för­väntansfulla på Dörtyplattan.

 

Hela gänget var där och tog emot oss. Ruman och Rosa Fonnejden; Föxter, Imsa och Mellä Silver; Aura, Maure och Kora Tyll; Orov och Syrsella Vrååk. Givetvis också Ramiro, som vi såg på Klonk. Han heter Kamasona i efternamn och är läkarstuderande. Vi blev presenterade för de övriga nykomlingarna: Par och Hejjy Grunk, båda matproducenter och Nälli och Busse Bidokton, drivhus­expert respektive lärare.

Det är bara en knapp månad sedan vi sågs senast, men jag tyckte att Mellä och Kora såg ut att ha vuxit. De är redan riktiga koloniseringsexperter – de tog Solena och mig på en rundtur genom hela kolonin och var utmärkta guider. Men Kora ville också höra om allt jag varit med om sedan sist (”Det är mer än jag hinner berätta ikväll, Kora, det får vi prata om senare”) och naturligtvis fick jag visa dem alla uppdateringarna på Vingen.

 

Vid det här laget var vi ganska trötta och blev anvisade vackert inredda gäst­sovrum. Det är helt fantastiskt hur stor och välutvecklad dörtykolonin redan är.

 

Personlig logg, dag 60. Kolonin Dörty, dag 1.

 

Strax efter frukost kom Bråm neddimpande på Dörtyplattan! Ännu en underbar återförening! Jag presenterade honom för kolonisterna. Efter en stunds mingel med dem gick Bråm och jag åt sidan för att prata lite om vad som hänt sedan sist och dela det vi hade på hjärtat. Vi talade mycket om Klonkgrottorna. Bråm har aldrig besökt dem, men nu tänker han ändra på det så snart han kan.

Bråm berättade att han skrivit ett långtidskontrakt med Transportexperten RB, som expresskedjepilot. ”Jag är mycket nöjd med de kneg jag får av dem och de är mycket nöjda med hur jag genomför knegen, så varför inte fördjupa samarbetet. Dåbit och jag håller på att bli riktigt goda vänner.”

Sedan kom Ruman fram och ville prata med oss. Han berättade att kolo­nis­terna bildat ett gemensamt exportbolag: Kolonimaten RB. Om någon månad skulle de vara redo att göra den första leveransen av mat till grannasteroiderna.

”Beställningar har vi för all kapacitet vi kan komma upp i och mer, men jag har ännu inte ordnat med någon transportör. Jag skulle vilja göra en överens­kommelse med ett enskilt transportbolag för alla våra leveranser. Så nu undrar jag om ni vet om något ni kan rekommendera. Ett pålitligt och kompetent bolag, med duktiga piloter.” Jag skrattade.

”Ruman, här har vi ännu ett ögonblick av din Mening i aktion. Bråm och jag stod precis och pratade om Transportexperten RB, som Bråm otvivelaktigt kan rekommendera på fläcken. Och jag kan garantera att deras piloter hör till de bästa, eftersom Bråm här är en av dem.”

”Ah!” utbrast Ruman. ”Direktkontakt på en gång. Sannerligen, Max, Meningen finns med oss i varje ögonblick, men ibland sticker den allt ut lite extra.”

”Jag hjälper er gärna att ta kontakt med ledarna på Transportexperten”, sa Bråm. ”Transportexperten skulle älska ett sånt här uppdrag och jag garanterar att ni får ett förmånligt kontrakt.”

”Avgjort!” sa Ruman. ”Jag följer med dig till dem så snart du åker härifrån, om jag får. Ah, bra, nu kan vi lägga affärerna åt sidan så länge.”

 

Nu kom Kora fram och sa att det var hög tid att jag berättade om allt jag varit med om sedan sist. ”Javisst”, sa Ruman, ”vi vill alla höra allt”. Jag tog Bråm i armen och vinkade till oss Solena.

”Vilken tur att jag har båda de personer med mig här idag som kan bistå mig i berättandet.” Alla kom och slog sig ned omkring oss och sedan satt vi där och pratade fram till lunch.

 

Efter lunch hade Bråm, Ruman och jag ett samtal igen. Rosa och Solena kom förbi och såg oss stå och prata med huvudena tätt tillsammans. Solena vände sig mot Rosa: ”Är det en ny ‘sammansvärjning’ på gång tro?”

”Ehe, he…” skrattade jag. Bråm klev fram och slog sig för bröstet.

”Det är väl inte för inte som jag har börjat jobba för Transportexperten”, mullrade han. ”Vi ska se till att Ruman får det bästa tänkbara avtalet för sina leveranser.” Han tog Ruman i armen och tittade på Solena under lugg. ”Kom, du måste väl ha ett kontor där vi kan prata ifred, utan att Interkårens representanter hör?”

”Eller deras medhjälpare…” sa Ruman med en blick på mig.

”Hum, just det!” utbrast Bråm och gav mig en dask i ryggen som skickade iväg mig i riktning mot flickorna. ”Max, du kan underhålla damerna.”

Men Ruman vände sig om och kallade på Rosa. ”Jag tror att jag vill ha vår egen pilot med på det här samtalet. Max, du får ta på dig rollen som värd för vår gäst, du tillhör ju familjen.”

 

Solena tittade konfunderat efter dem. Jag skakade leende på huvudet. ”De bara retas med dig, det vet du ju, det är ett skojfriskt gäng det här. Tro mig, de planerar inte att göra något olagligt, inte mer än jag. Du, jag tänkte ta en tur i Vingen och ta en titt på koloniområdet uppifrån. Det kan hända att jag får hjälpa Aura att röja lite mera mark med kanonerna senare. Vill du följa med? Jag kan visa dig ett annorlunda användningsområde för kanonerna.”

”Okej.” Hon följde med utan att säga något mer, men det var uppenbart att hon var en smula tankfull.

 

Jag var glad att hon gick lite bakom mig, så att hon inte såg svettpärlorna som höll på att bildas på min panna. Jag slank in i Vingen och torkade mig snabbt på ärmen innan hon hann ikapp mig. Med tanke på Solenas känsliga sinnen för allt som inte är som det ska, kunde jag knappast tro det var sant när hon lugnt satte sig i sätet bredvid mitt. Om jag inte redan hade invigt medbrottslingar i planen, hade jag förmodligen backat ur vid det här laget. Nu fanns det ingen återvändo.

 

Så snart vi hade lyft från Dörtyplattan la jag Vingen i en statisk kurva över kolonin och lämnade hastigt sätet. ”Ursäkta mig ett ögonblick, jag måste bara gå och hämta en sak.” Hon tittade häpet efter mig.

”Max…?”

”Ta det lugnt, sitt ner, jag är strax tillbaka.” Jag kröp in i kojen och började rota i en låda.

”Max, vad är det som pågår?” ropade Solena. Jag fick upp det främmande föremålet och provade ut ett stadigt grepp om det med handen. Jag torkade pannan igen och lossade spärren.

”Ta det lugnt, jag kommer nu”, ropade jag. ”Jag hittade den!” Jag började krypa ut ur kojen.

”Hittade vad?”

”Det märker du snart.” Med handen på ryggen klev jag fram mot Solenas säte. Hon tittade storögt på mig när jag med en svepande rörelse drog fram mitt senaste inköp och riktade det mot henne. I nästa ögonblick föll jag ner på ett knä. ”Solena, jag älskar dig. Vill du gifta dig med mig?”

 

Hon tittade förstummad fram och tillbaka mellan den öppna asken och mig. Till slut räckte hon ut handen och tog upp ringen och synade den. ”Så, vacker.”

”Den är gjord av äkta trä, olivträ tror jag att det var. Lackerad och med metallförstärkning på sidorna. Handgjord, unik i sitt slag. Men, öh, för att få ringen måste du svara rätt på frågan.”

I nästa ögonblick hade hon fallit på knä mitt emot mig. Hon drog mig till sig och kysste mig tills jag helt förlorat greppet om både tid och rum. Till slut släppte hon mig och när jag kunde fokusera blicken igen såg jag att Solena höll upp en ringprydd hand. ”Det var väl rätt svar, antar jag?” undrade hon leende.

”Öhm, jag är inte säker på att jag uppfattade hela svaret korrekt”, sa jag. ”Skulle du kunna tänka dig att upprepa det, för säkerhets skull? Och utelämna inga detaljer!”

 

* * *

 

En stund senare satt Solena och tittade på ringen igen. ”Var i all världen fick du tag på den här, Max?”

”Jag köpte den i Titanoknuten när du var iväg i tjänsten. Jag råkade gå förbi juvelerarbutiken och då var det som om något drog mig in. En hjälpsam expedit visade mig den här och genast visste jag att jag ville ge den till dig.”

”Den är jättefin, Max, men den måste ha kostat massor. Äkta olivträ!”

”Tro mig, den är värd varje pollett. Men nu väntar de nog på oss där nere.”

 

När vi landade och gick ut ur Vingen stod hela kolonin samlad där och jublade. Bråm klev fram och gav mig en björnkram som fick det att knaka i revbenen. ”Jag sa ju att det skulle gå vägen, Max, jag såg på en gång att ni hörde ihop.”

När han vände sig om och gav sig på Solenas revben kom Rosa fram och boxade mig på axeln. ”Fy på dig, Max, det var ju du som skulle gratulera mig.” Hon skrattade och gav mig en kram. ”Närå, det finns tid för det ännu. Ramiro behöver först fokusera på att bli färdig med utbildningen.” Hon vände sig om och log bort mot honom. ”Han vet att han inte kommer undan.” Han log till­baka och lyfte handen i en vinkning.

”Av den minen att döma har han inga avsikter att komma undan”, försäkrade jag henne.

 

I tur och ordning kom de andra fram och gratulerade oss. Kora gav Solena en kram och sa: ”Jag ska också jobba för Interkåren när jag blir stor.” Jag höjde på ögonbrynen.

”Så du har bestämt dig för att inte bli pilot, trots allt?” Hon gav mig en för­när­mad blick.

”Så klart att jag inte har! Jag ska flyga åt Interkåren så klart. Som du.”

Hon lät så bestämd att jag inte kan annat än tro att det kommer att bli så. Det är som om jag i Kora har fått se mig själv, fast som flicka. Och klyftigare… Och vackrare…

 

Nu leddes Solena och jag in i stora salen där en stor buffé hade dukats upp. Vi har ätit och festat i flera timmar. Jag har aldrig haft en bättre dag i hela mitt liv. Och det här är bara början!

 

Jag satt och pratade ett tag med Ruman. ”Vet du, ända sedan den där dagen i Vingen då du pratade med mig om Meningen, har det nästan känts som att den förföljer mig, vad jag än tar mig för.”

”Ah! Du ser, Max. Du hade ett öppnare öra för vad jag sa än du själv var medveten om. Eller ett öppnare hjärta, ska jag kanske säga. Du bjöd in Me­ningen i ditt liv och det är allt Den begär. Meningen har alltid varit med dig, men nu när ditt hjärta är öppet för Den så är Den alltid hos dig.”

”Som du talar låter det mer som en Han än en Den.”

”Ja, Max, det är i alla fall så jag ser på saken. Han har lite olika namn, Meningen, Omsorgen, Försynen är några jag har hört och kan bekräfta. De nam­nen i sig antyder alla ett Den, men om man tittar närmre på deras betydelse förstår man att det måste finnas en Han bakom. I min värld har Han emellertid inte gjort sig mer känd än såhär.

Själv tror jag att Han har så mycket väldighet, makt och överflöd av liv att enda sättet för Honom att nå oss, bräckliga varelser, utan att vi krossas av hela härligheten, är genom tysta viskningar; smekningar lättare än ett hårstrå mot kinden; glimtar svagare än glansen från stjärnorna utanför Periferivallen. Men vem vet? Kanske finns det en annan värld, någonstans, där Han har ett person­ligare namn? Lycklig den världen, i så fall! Vad skulle jag inte ge för att få leva där!”

 

Så småningom började festligheterna gå mot sitt slut, i alla fall för idag. Jag drog mig undan i en vrå och kopplade upp mig till Vingens logg.

För en liten stund sedan ställde Solena sig tätt bakom mig, la armarna om mig och viskade i mitt öra: ”Vad är det egentligen du sitter och registrerar varje kväll?”

”Jag för lite logg över vad jag är med om varje dag”, svarade jag. ”Sedan publicerar jag den för att… äh, du kan se själv!”

Jag tog fram presentationen av loggen: Varning för pilotyrket! Solena läste i tysthet, sedan skrattade hon ett klingande skratt.

”Och hur många har du övertygat hittills med din logg?”

”Öh, det är ingen som har läst den ännu.”

”Va, ingen?”

”Jag har faktiskt bara skickat ut den på DIIT- kanalen.”

”På dit-kanalen? Vart?”

”‘Direkt Iväg I Tomheten’-kanalen. Det är ett experiment som de håller på med på Universitetet i Första Orten på Allemans. De sänder särskilda signaler som går förbi hela Megasystemet och strålar ut i Tomheten utanför i stället. Iväg till ingen vet vad.

Jag insåg att jag inte kunde publicera mina personliga noteringar i Mega­systemet, här och nu, så att de gick ut till hela min samtid. De innehåller för många utpekanden, avslöjanden och personliga upplevelser.

Jag är i alla fall egendomligt säker på att någon gång, någonstans, på något sätt, kommer någon att ta emot och läsa mina registreringar. Kanske kan de bli till någon form av glädje då och där…

 

Men”, avslutade jag: ”om du ändå inte tror att loggen fyller sitt syfte, så är det kanske lika bra att jag slutar publicera den efter idag.”

 

Så kära logg, och kära loggläsare, vem du än må vara: Tack för den här tiden. Om inte mina vedermödor har avskräckt dig från att bli rymdpilot, så bli för all del rymdpilot! Kanske finns det en Mening med det…

 

Vare sig du blir rymdpilot eller inte, ger jag dig som avslutning detta att grubbla över:

 

Rymden är aldrig så tom som den kan verka, men även i ett myllrande mega­system behövs det alltid brobyggare som kan överbrygga den väldiga Tomhet som råder mellan varje enskild himlakropp.

Och kanske är en ljuspunkt aldrig långt borta från någon av oss?

(Klicka på ett hjärta för att sätta ditt betyg)

  Skrivblock

Skriv en kommentar

Det blir mycket roligare som medlem. Det kostar inget och går på ett kick.

  • Lägg till favoriter och bokmärken

  • Rösta och kommentera

  • Diskutera och dela skrivtips i forumet!

Registrera dig
banner_mindre

Visste du att...

...Arnljot Eggen har sagt: "Man måste skriva en hel del för att förstå vad man inte ska skriva."

Boktipset

  • 1 ♥
  • 2 ♥
  • 3 ♥
  • 4 ♥
  • 5 ♥

Olleland

"Olleland är en barn/familjebok: Omnämnd på Aftonbladets kultursida den 15/2 2008: "Olleland, en ve…"

Kapitel 1 Förlag AB  |  Kaptensgatan 6, 114 57 Stockholm  |