I Huvudet på en Kämpe

Vad är det som får vissa att se ett glas som halvfullt, där andra ser det som halvtomt? Livet är val vi gör, vissa bara väljer att se något som positivt i det som andra väljer att se något negativt. Där en person väljer att se en hopplös situation, ser en annan en välkommen utmaning.

Vissa har helt enkelt valt att se glaset som halvtomt och andra har uppfostrats eller lärt sig själv att se det som halvfullt. Vi har alla ett val. Det är upp till oss själva hur livet ska bli om vi blir arbetslösa. Det är upp till oss själva att bestämma hur vår karriär i arbetslivet ska se ut, om vi lyckas rädda ett äktenskap. Det är enbart de val vi gör som bestämmer om vi ska lyckas bli av med en övervikt på 20 kg, ett snusberoende, röksug eller alkoholberoende.

Vi kan alla lära oss att se glaset som halvfullt. Hemligheten finns i att lära sig Kung Fu. Ursprungligen förknippades inte namnet Kung Fu automatiskt med Bruce Lee, flygande sparkar och skrikande hjältar. Kung Fu var ett begrepp på absolut fulländning av en uppgift. Generellt skulle man kunna säga att ”Kung Fu” betyder ” fulländning av en uppgift” eller mera ordagrant ” Hårt arbete och tid spenderad”, även ”ständigt inlärning” Kung Fu är således bemästrandet av vilken konst som helst. Det är helt enkelt fulländandet av en prestation genom koncentrerad och intensiv ansträngning. Det betyder helt enkelt bara hårt arbete och träning. Muhammad Ali kan sägas ha uppnått Kung Fu i Boxning, Hemingway i litteratur, Michelangelo i konst.

Det var inte mitt val att vid en ålder av 36 år bli drabbad av en hjärntumör. Det var absolut inte mitt val att denna dödliga sjukdom drabbade mig mitt i en omorganisering av Försäkringskassan, med konsekvenser som alltför många har upplevt.

Däremot hade jag ett val att bestämma hur jag skulle handskas med mitt livs största utmaning det val som ställdes framför mig. Denna bok handlar om mina val, vad ni väljer att få ut ur min historia, det är helt och hållet ert val.

Kung Fu!

1. ETT LIV VÄRT ATT LEVA

Kapitel 1

BESKEDET

Livstid

En livstid passerar på en sekund
Ett besked ändrar varje stund

En livstid av minnen
En livstid av hopp

Allt ändras på 1 sekund
Ett besked som bara tar en stund

Mitt liv passerar på en sekund

– Stefan Nikander-

Jag fördes in i ett mysigt rum med lagom dämpad belysning och mjuka möbler. En del av mig började ana vad det var som väntade, en annan del försökte övertyga mig att det bara var lokalbristen som placerat mig där. De senaste 4 timmarna hade jag nämligen suttit och inväntat svar från min hjärnröntgen.
– Vi har lite ont om skötrum och personal så det kan ta en liten tid till, sades till mig tidigare på dagen.
När mitt namn ropades ut var jag glad att det slutligen blivit ett rum ledigt, väntan var över.
Läkaren tar en stol och sätter sig framför utan att säga ett ord, tittar mig bara djupt i ögonen. Då förstod jag, men tänkte att jag skulle ”spela med” på hennes linje.
– Nå, vad är det, sade jag.
– Vi har hittat något………..
Då var jag säker, men eftersom hon satt tyst och stirrade igen så fortsatte jag spela med.
– Nå, vad har ni hittat, frågade jag, som om jag inte hade någon aning.
– Vi har hittat en avvikelse på bilderna av din hjärna, svarade hon och satt tyst igen.
Nu blev situationen lite väl verkligt för att fortsätta spela dum.
– Ni har alltså hittat en tumör, sade jag allvarligt.
– Vi har hittat en avvikelse i din hjärna, men du måste skickas till Karolinska sjukhuset i Solna för att ta bättre bilder på denna avvikelse
Som om de inte visste, precis som jag vetat de senaste 2 åren.

Två år tidigare hade jag medverkat i TV 3’s dokusåpa ”astronauterna”. Vid ansökan kände jag mig fysiskt och mentalt oövervinnlig. En dokusåpa där man vinner på fysisk och mental styrka, inte pakter och lögner. Perfekt för mig alltså. Vid uttagningarna på Bosön i Stockholm någon månad senare kändes det lite tungt. Det var trots allt TV och av 6000 sökanden var vi nu nere i 50 personer. Av dessa 50 skulle enbart 15 gå till programmet, det var nog stressen som orsakade att jag inte var nöjd med mina prestationer. Senare, vid inspelning av programmet var jag en skugga av personen som skrev ansökan. Benen var tunga och kroppen kändes svag.