Ärren

- Tror du den är färdig?

- Vi får se men den är lovad till idag.

Olof går med mamma längs Nyforsgatan, en dag 1942 då våren börjat avlösa den långa och kalla snövintern som varat månad efter månad sedan oktober. De är på väg till Cykel-Lundberg. Olof har lovats en cykel på sin nioårsdag.

De passerar Skroten, en gård omgärdad av ett högt plank med taggtråd högst upp. På kvällarna kan man klättra över och leka. Det står "Varning för hunden" på planket men ingen har sett någon hund. Gamla bilvrak, motorcyklar som man kan låtsasköra. Här kan allt säljas. Allt upphittat. Järn, koppartråd, papper, glas. Ingen frågar varifrån det kommer. Olof har inte vågat tala om hur det i verkligheten gick till när han fick sitt ärr på lillfingret. Ärret som ser ut som ett V-tecken. Det är tecken för Victory, det betyder seger, har magistern sagt. Churchill brukar visa V-tecknet med pekfingret och långfingret på bilderna i Folket. Olof har sagt att han ramlat på trottoaren när han kört ut tidningarna och skurit upp fingret på en taggtråd som var virad kring ett stuprör.

De meterhöga snövallarna längs gatorna har börjat fraktas bort av hästskjutsar och lastbilar. De möter polisen Sköld, som med handen på sabelhölstret granskar om snö eller is på trottoarerna kan föranleda en anmärkning till fastighetsägaren. - Stan kan vänta hur länge som helst med att ta bort snö och sanda på gatorna, säger mamma. Men Runes föräldrar har fått slava hela vintern för att hålla trottoaren ren.Olof har sett dem, morgon, middag som kväll att med raka, handplog och spade försöka göra skäl för sin belöning, en årshyra.

Lastbilarnas gengas-os gör Olof illamående när de passerar dem. Men den stanken avlöses snabbt av nya lukter. Stenkol som rasslande skyfflas ned i källargluggar med hjälp av en rutchkana av plåt och lämnar svart stoft som virvlar i luften, hästarnas frustande, ångande kroppar under seldon och remtyg som släpper gödsel efter sig på gatan. Doften av malt och surt öl från tomflasko i backar somljudligt lagras utanför ölhämtningen, affären där några hästar lärt sig att självmant stanna för att invänta sin herres inköp. Klapprande hovar mot gatans asfalt. Stålpressarnas dunk och plåtarnas slammer från Falls och Hammares fabriker.

Han berättar för mamma vad Rolf Bergström från granngården frågat.
” Sivar och jag hittade en rulle koppartråd utanför sekundärstationen på eran gård, som vi fick tjugo kronor för på skroten, är det stöld?”

- Ja, hämta på vår gård och sälja. Det borde varit jag som fått dela pengarna med Sivar. Det är ju våran gård, sa jag. - Nämen ni får inte sälja någonting som ni hittar, då kan ni hamna på Bona eller Hall.
Han hör ofta vuxna tala om dem när någon unge gjort något fuffens. De är uppfostringsanstalter där man får lära sig att lyda och uppföra sig.
Olof vill inte prata mer om Skroten.

I Lundbergs verkstad luktar det gott av solution och gummi och lokalen är överfylld av gamla cykeldelar, hjul och däck. En lättviktare är upphängd med rep i taket i väntan på att kriget skall ta slut och den åter får användas. Det står "Sachs" på motorn och "Monark" på den rödlackerade tanken. Olof får lust att klättra upp och pröva blåsan till signalhornet men vågar inte.
Reparationerna är många på de gamla cykeldäcken så de har varit här ofta. Lundberg är gammal, säkert femtio, har en oljig basker tryckt över huvudet och överläppen putar alltid ut. Han ser ut att röra sig i ultrarapid men tycks ändå få gjort vad han ska.

- Ja, säger Lundberg, cykeln är färdig. Grön, handmålad “stor" cykel som Lundberg har svetsat ner ramen på så att Olof skall nå ned till tramporna. Som på en racercykel. Pakethållare baktill. Det är den bästa present han någonsin fått. Äntligen slipper han mammas damcykel när han kör ut tidningarna. Till skolan tog han den bara en gång. "Har ni sett Olle Boj på hans käringhoj" skrek de.

När de lämnar Lundbergs möter de Basse, en klasskamrat som tittar nyfiket på cykeln. Olof nickar bara kort och går vidare. Basse som luktar så illa att Olof och de andra pojkarna i klassen, ger sig frivilligt när de brottas med honom. Fast Basse blev imponerad när Olof visade V-tecknet på fingret och sa att han själv ristat in det med en dolk.