På väg

Hon var så omtumlad att hon absolut inte visste ifall hon skulle försöka få lift norrut eller försöka återvända till sina kända trakter .Hon visste bara att hon måste ta sig ut till huvudleden .Normalt skulle hon i detta förvirrade tillstånd föredragit sina säkra gömställen men det där med tanten som ropade om polis skrämde henne. I skydd av vinter och mörker hade hon några absolut säkra ställen där hon kunde förvara både den lilla och den stora bagen.

Men nu?  Kunde hon ta sig dit utan att bli upptäckt?

Hon drog sig till minnes den sista julen.
Då hade hon dröjt med att söka sig till sitt gömsle i väntan på att klockan skulle bli nio fast det var i försiktigaste laget. Ingen var ute en julaftonskväll, och mörkret började falla redan vid tretiden så här års. Där  "hemma"  i den lilla byn där hon tillbringat sin barndoms somrar kände hon dessutom vägarna så bra att hon inte behövde bli sedd ifall hon inte ville. Och då ville hon inte.

Inte under helgen.
Det kunde vara farligt. Någon kunde kände igen henne och börja undra. De små städerna hon brukade lifta emellan till vardags passade bättre för en hemlös, för där fanns det många ungdomar som sprang ute på nätterna att gömma sig bland, även om de flesta var äldre än hon. Där var lättare att fixa övernattning också. På någons golv eller i någons bil. Eller kanske på järnvägstationen.

Men en julnatt finns det inte en jävel på stan. Då försvinner alla, vart de nu blir av. De flesta har väl någon slags familj någonstans i bakgrunden? När hon fick lift den förmiddagen låtsades hon vara på väg hem efter jul shopping, och föraren hade snällt släppt av henne en bit utanför samhället. Den lilla bagen hade hon med sig, men i Stora Ladan, dit ingen hade ärende vintertid, fanns den andra, större bagen med filten och ficklampan. De behövdes inte i stan, där hon nästan aldrig behövde sova utomhus.
Vintertid var Stora ladan för kall att ens fundera på som logi.

Första anhalten blev ladugården hos mjölkbonden, där hon för inte så många år sedan hämtat sina fosterföräldrars mjölk i ett blått spann. Hon krängde av sig sin duffel för att den inte skulle bli smutsig eller börja lukta ko, och så gick hon tyst upp i foderrännan. Hon klev i mitten och rörde sig varligt mellan raden av fredliga, varma kor, som idisslade fridfullt eller sov i sina bås .Skulle hon chansa och sova här?

Värme fanns det, och sällskap, men risken att försova sig var ganska stor. Bönder är tidigt i farten årets alla dagar, och att hitta en sovande flicka i ladugården smällde nog inte lika högt som Jesusbarnet i stallet, inte ens för de frireligiösa. Hon var smärtsamt medveten om hur lite en sådan som hon var värd.

Några av korna  kände hon igen ganska bra. Andra inte. Hon satte sig ner framför en av dem och sträckte in handen och kliade henne mellan hornen. Kon tog hennes smekningar med jämnmod. Blänkte bara till i mörkret med sina stora ögon.

Den hade funnits en ny liten kalv i boxen, och när hon sträckte ner handen hade han började suga ivrigt på hennes fingrar. Hon hade tänkt på hur mycket han måste sakna sin mamma och funderat på ifall hon hade orkat lyfta ut honom en stund ifall hon bara vetat vems kalv det var, men besinnade sig. En massa oro och kor börjar råma, och vad göra då med en kalv i famnen? Kanske de skulle tro att hon ville stjäla den, rentav?

De där "vanliga" människorna hade så konstiga föreställningar om allting, det visste hon allt om vid det här laget. Hon tog upp lite halm och torkade av händerna så gott det gick. Lika bra att ta sig härifrån, även om det var för tidigt att gå till sängs. Hon hade fnissat åt ordet för sig själv. Till sängs var det verkligen sällan hon gick numera.

Hjärtat gjorde en volt kändes det som och hon var tillbaka i nuet. I natt hade hon förvisso sovit i en säng med vita lakan men inte betalt för det. Hon rös i morgonljuset och återgick i tankarna till julkvällen. Hon kände sig inte redo att tänka på nuet riktigt än.

Då i julas i  sin mörka duffel med huvan hade hon varit  relativt varm, så länge hon befunnit sig i rörelse. Hon hade bestämt sig för en försiktig promenad i mörkret, och kanske återse en del hus hon en gång känt till.