Jag kan känna lukten av blod

Jag kan känna lukten av blod. Människoblod. Det är nu snart en månad sedan jag senast fick smaka dess sötma, och jag börjar bli desperat. Min ork börjar tryta nu när min energinivå snart är i botten. Gnagarnas blod räcker inte till för att stilla min hunger. De får snarare hungern att värka starkare i magen på mig. Men jag vet att jag måste vara försiktig. Om någon skulle få reda på min hemlighet, skulle det kunna betyda slutet den här gången. Jag hade en osannolik tur när jag blev avslöjad i Lugnvik förra året. En sådan tur kan jag inte räkna med att ha igen.

Jag har utsett mitt offer. Jag har studerat henne i nästan två månaders tid. Hon bor tvärs över gårdsplanen i en liten tvåa, ensam med sin katt. Med hjälp av min kikare kan jag se rakt in i hennes kök och vardagsrum. Varje morgon lämnar hon hemmet vid kvart över åtta, för att sedan återvända halv fem. På måndagar och onsdagar ger hon sig av vid kvart över sex igen, och återkommer igen någon gång mellan åtta och nio. Det kan variera lite från dag till dag. På helgerna är hon ofta ute tills småtimmarna. Då brukar jag följa efter henne, för då kan jag röra mig utanför hemmet utan att ha några problem med solen som hindrar mig hela dagarna.

Hon går alltid till samma ställe. Vakterna där känner igen henne, så hon behöver aldrig visa legitimation. De bara ler åt henne, utbyter något ord ibland, och släpper in henne. När jag var där senast märkte jag att även bartendern hade lärt sig hennes vanor. Hon hann inte med att beställa innan han satte en Cosmopolitan framför henne. Med ett leende betalade hon, slog sig ner i baren och smuttade på sin drink. Det brukar ta henne ungefär en halvtimme att dricka upp den. Efter det bär det av till dansgolvet. Hon återvänder ett par gånger under kvällen till baren. Alltid med samma beställning.

Hon går alltid dit ensam och går sedan hem ensam också. Under kvällen pratar hon knappt inte med någon. En gång tilltalade hon mig dock. Jag blev så förvånad att jag först inte förstod att det var mig hon pratade med. Så jag fick ursäktande förklara att jag inte hade hört vad hon sa. Hon hade frågat om jag hade en penna. Den bartendern hade gett henne ville inte fungera, och nu höll han på med beställningar i andra änden av baren. Jag fiskade upp en penna ur min bakficka på jeansen och räckte över den till henne. När hon lämnade tillbaka den igen råkade våra händer stöta ihop, och för några sekunder kunde jag känna blodet pulsera under huden på henne. Jag fick uppbåda en enorm viljestyrka för att kunna dra bort handen ifrån henne. Men som tur var verkade hon inte ha märkt något.

När hon bedömer att kvällen har nått sitt slut och det är dags att gå hem, blir hon alltid tillfrågad, av vakterna på vägen ut, om de ska vinka in en taxi till henne. Ibland tackar hon ja till deras erbjudan och tar taxin hem, och ibland väljer hon istället att gå de två kilometrarna hem. Oavsett vilket alternativ hon väljer så hinner jag före henne hem, och står och väntar på henne i skuggorna när hon kommer. Jag ser henne knappa in portkoden och försvinna in i trappuppgången.

Det är samma sak varje helg. Men på lördag tänker jag slå till. Då ska jag äntligen få njuta av hennes blod. Då ska jag tillfredställa min hunger.