Kapitel 1

                                     En tillsluten lustgård är min syster, min
                                                           brud,
                                      en tillsluten brunn, en förseglad källa.

                                                   Höga visan 4:12



Somliga kallar henne för häxa. Det gör henne ingenting, hon bryr sig inte längre om vad andra pratar eller vad de tycker. Människor är så ofta rädda för det de inte förstår. När hon tittar tillbaka på sitt liv, så har det nog ofta varit så att människor inte har förstått det som hon gjort eller det som hänt henne.        
      När hon var yngre förstod hon att hon skulle bli ett original på gamla dar, att hon skulle gå klädd i grova skor och en bekväm gammal kofta som hade börjat fransa sig i ärmarna och långbyxorna skulle vara mjuka med resår i midjan. När hon tänker tillbaka har hon egentligen aldrig varit mycket för det eleganta och fina, det var andra människor som förväntade sig det av henne. Man sade att hon var vacker och när hon tittar på gamla fotografier ser hon att de hade rätt. Men det betydde aldrig något.     
     Till våren blir hon sjuttionio och går klädd precis så som hon trodde hon skulle göra. Hennes röda, krusiga hår har blivit alldeles vitt och hon har det samlat i en lång fläta på ryggen. Många tittar lite undrande på henne i dag och en del är kanske lite rädda för henne.     
     Häromdagen blev hon påmind om vad den gamle mannen sade till henne i drömmen: ”Du måste skriva om vad som hänt, för historien går igen… man har inte lärt sig av historien…”      
     Hon har skrivit dagbok sedan hemkomsten från Finland och när hon nu går och väntar,  så använder hon tiden till att skriva ner allt och det är märkligt så mycket man kommer ihåg när man väl börjar titta tillbaka.