En rysligt varm sommar

Jag vet inte varför jag behöll fotografiet egentligen. Det var tio år sedan det hände nästan på dagen. Sommaren 2001. 27 juni om jag inte minns fel. Hetta. Precis som nu. Efter regn kommer sol. Minns att många gamlingar dog av värmen. Gatorna gapade öde som spanska siestor. Asfalten kokade ikapp med syrsornas sång, och gav ifrån sig förångade synvillor. Bilar flöt fram som på silvriga moln på lite avstånd. Var det verkligen Sverige jag befann mig i? Jag gick sakta som en ökenvandrare med en blöt handduk över huvudet. Jag skulle till macken för att köpa kall öl. Det var första gången jag såg henne. Värmevågorna skingrade sig tillfälligt när hon närmade sig, som om hon klev fram ur elden. Hon log när hon passerade mig. Berörde utan att röra. Ögonen lockade, tog tag i och släppte aldrig sitt grepp om mig. Inte ens idag, tio år senare. Känner hennes doft ännu. Doften av nytvättad svart t-shirt, Timotejhår och mjuka läppar. Doften av en ung kvinna som jag ville ha. Habegär! Jag följde henne med blicken som man ibland följer flygplan högt i skyn, tills jag inte såg henne längre.

Jag anar vad fotot föreställer. Fasar för, men längtar så. Jag rev nämligen sönder den i vredesmod för länge sedan, men slängde aldrig bitarna, utan sparade dem. Det är först nu som jag sitter här i min ensamhet med pappersbitarna. Precis i detta nu. Historien om mitt möte med Lenka är ännu inte skriven. Jag skriver den här och nu för att jag måste. För att jag vill minnas det jag inte minns. För att förbereda mig mentalt så jag klarar av att se fotot i sin helhet en gång till, och kanske lämna det hela bakom mig.

Polarna tipsade om att hon nyligen hade dragit igång en hårsalong i källaren på moderns livsmedelsbutik. Det var en gammal lanthandel som överlevt tidens tand, och där en annan ung kvinna i förkläde stod bakom en stor trädisk och plockade fram och packade varor åt kunderna precis som förr. Jag var inte sen att boka en tid.